Jag brukar inte åka buss
Det gjorde jag inte idag heller
Jag åkte ingenstans
Stannade hemma denna ljumma kväll
Ville väl hellre göra annat
Så är det oftast
Men inte själv och ensam Fortsätt läsa ”Ett stort glas vatten”
Ord
Jag brukar inte åka buss
Det gjorde jag inte idag heller
Jag åkte ingenstans
Stannade hemma denna ljumma kväll
Ville väl hellre göra annat
Så är det oftast
Men inte själv och ensam Fortsätt läsa ”Ett stort glas vatten”
Befann mig som främling.
Inte alls så annorlunda, nästan avkopplande och lugnt
Ett tag i alla fall
Men allt var nu prydligt upphängt och ställt i ordning
För beskådande
Vet inte om de såg något, de verkade bara titta
Stod där fortfarande som en främling
Har två mattor på golvet
Det känns mjukare att gå på
Jag kanske skaffar en till
I en låda har jag gamla foton
Några är på mig och några är på andra
I lådan bredvid får det inte plats något mer
Den är full
Jag har satt upp en lapp om att inte få någon reklam på min brevlåda
”Ej reklam ” står det
Jag får heller ingen reklam
Lite skönt faktiskt
För då slipper jag läsa igenom den och sedan slänga den i containern utanför
”Papper och tidningar” tror jag det står på den
Men är inte säker
Jag får annars ganska lite post
Har två klockor i vardagsrummet
De visar olika tid
Lite roligt faktiskt
En sådan där gammaldags radio står i en av hyllorna
Den har antenn
Om jag vrider och ställer antennen rätt så kan man höra en radiokanal
P1 som exempel
Men det finns fler
Galgar gillar jag inte
De trillar alltid ner på golvet
Och så måste man plocka upp dem igen
Nä, då gillar jag skor bättre
De är där de är och ska ingen annanstans
Men jag tar på mig dem eller ett par i sänder om jag tänker gå ut
När jag kommer tillbaka så tar jag av mig dem
Idag har jag varit ute en gång
Reaktionerna doldes undan för undan
Minnet stelnade och försvann
Bakom tjocka murar
Bortom tid och rymd
Allt fördoldes
Tanken snärjdes
Förvisades förrådd
Till exil
Det dagliga blev det nattlig
Det nattliga blev det dagliga
Splittring, det normala
Det ogrundade, tvång
Bastionerna växte
Kanonerna paraderade
Pansarbeklätt blev mall
För allt och alla
Det mörka negligerades
Det ljusa förbländade
Totaliteten suverän
Någonstans var visserligen allt glömt
Men minnet dock kvar
Av vad visste jag inte – tänkte jag
Alltmedan jag sprang över de minerade fälten
Undvikandes kryppskyttarnas sikten
Bort
Bara bort
Ibland så sätter jag mig bara i soffan
Så där utan vidare
Det känns bra
Men jag sitter inte så länge då
En gång gjorde jag två koppar kaffe
Men hon dök aldrig upp
Jag kanske borde ha frågat henne också Fortsätt läsa ”Minns att jag blev glad”
Satt fullständigt still
Andning och puls nästan omärkbar
Medvetandet ihoptryckt
Endast kroppens basala reflexer kunde vittna om nått organiskt
Närmare ickeexistens kom man inte som fysisk närvaro
Nu kanske jag skulle undgå anklagelser och förföljelse
Kanske jag gjorde
Men det fanns inget som kunde uppfatta det
En del görs direkt
En del görs sedan
Något måste göras direkt
Något annat måste göras senare
En del behöver inte göras alls
Något kan man inte göra utan att man vet varför
Annat bara om man bestämt sig
Jag orkade inte göra något alls
Kände precis skillnaden mellan ensamhet och att var själv.
Att vara eller vilja var själv för en stund i allt larm som yttervärlden hela tiden meddelar oss är tydligt självklart förståeligt och nödvändigt.
Men att upptäcka en ensamhet därunder är tungt – ingen att dela det viktiga med …
En bluffmakare
En narr
En kvacksalvare
En förljugen charlatan
Var de enda ord som jag kunde beskriva mig själv med
Visst fanns det fler ord
Men dessa var tillräckliga
Jag vandrade fram och tillbaka
Oförmögen till annat
Vägen bort var ändå så belamrad med bråte att det ändå inte utan betydande svårighet hade gått att traska varken mer fram eller ytterligare tillbaka
Jag försökte att låtsas som om ingenting
Det borde ju fungera
Det var ju mitt gebit
Men icke
Det som sen ägde rum var att det började hända och ske om vart annat
Men jag vågade inte fästa några ord vid det
Rädd för att det skulle låta som ytterligare en bedragelse
Från en bluffmakares mun
Ville inte längre gå utanför dörren
Gjorde inte det ett tag
Ute regnade det
Ibland var det uppehåll
Brukade vattna mina blommor när det var fint väder
De behövde mer vatten då
Tänkte jag
De verkade trivas i alla fall Fortsätt läsa ”Aldrig så mycket disk”