Långt Ner

Det var brant, helt runt om
Fukten här nere gjorde väggarna helt slippriga och det var helt omöjligt att få fäste för klättring


Men jag var van att befinna mig här nere och ritualen jag hade utvecklat satt i ryggmärgen

så jag behövde inte ens tänka

Jag intog position, avvaktade och väntade ett slag
Regnet började strax strila ner
Bottnen började långsamt fyllas


Kanske det skulle gå fortare denna gång att nå marknivå, hann jag tänka innan ritualen

ockuperade mig totalt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *