Tre Trappor Upp

-Är du människa eller vad, hörde jag en röst inifrån, precis innan luckan vräktes upp.
-Jaha, det ser jag ju, svarade rösten snabbt och alltför lojt innan jag ens hunnit reagera på frågan.
-Varsegod å kliv in och fyll i blanketten här så är allting klart.

Människa, tänkte jag. Just det, så var det ju, väl. Men vad fanns det för andra typer eller varelser som kom hit egentligen. Har jag kommit rätt, ekade det tyst i huvudet.

Jag hade befunnit mig länge tre trappor ner och hade besökt marknivån nån enstaka gång, men aldrig utan uppsikt. Hissen upp till taket hade jag tagit i smyg flera gånger. Först för att det gick, sen av nyfikenhet.
Vyn där var märkligt fascinerande. Hustak så långt jag kunde se. Nästan. Längre bort såg jag skogar, sjöar och berg och annat förunderligt.
Jag såg också andra, människor då, till synes självklart göra sina göromål som människor gör. Jag ville också göra som människor gör. Det var därför jag begav mig tre trappor upp för en visit.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.