Att befinna mig var aldrig problematiskt, förutom då från var enda utvägen
Inte att redan befinna mig på väg heller
Det var oftast euforiskt pirrigt
Det var passagen mellan här och där som verkade trång och skrämmande.
Eller ögonblicket strax innan och kanske mer antagandet om den
Att ändra eller byta given vistelse var vanskligt då den enda redan var given
Speciellt om skälen endast var mina
Men jag hade i hemlighet sedan länge tagit mig dit och hit igen och passerat
Ravinens botten 1000 meter nedanför eller klippans slippriga branthet avskräckte inte denna gång
Jag klättrade vidare