Min framtid var alltid så upptagen
Av allt som fångade in
Och fängslade
Men inte på det sätt som jag behövde bli infångad och fängslad av
Då
De ensamma nätterna och de mörka dagarna var ett bevis
Men det uppfattade jag inte
För tillvaron var ju sådan
Tänkte jag
Då
Jag la jag märke till att framtiden också verkade vara dåtid
Allt det som skulle hända enligt framtiden hade redan hänt
Ok
Livet är ett nu där dess framtid är dess dåtid
Det verkade vettigt
Då
Men nej då, for kvickt upp i sinnet
Då
Jag kände
Att något fullständigt helt annat märkligt fängslande fångade in mig
Du