Märkligt påfund det där med vår och sommar
Jag frossade ju i höstens och vinterns döljande
I dess lov för avskilt läge och enskildhet
Men i hemlighet längtandes och önskandes
Efter allt
Som inte sker i skymundan och otillgänglighet
Trodde mig bara vara för mig själv, men naturligtvis ensam
Såg mig själv ännu mer ensam ju mer planeten lutade
Men kunde ju inte skylla på universum för detta
Jag stod där i mörker och relativ kylighet och väntade på uppgång
Och strax så hände det
Dagen grydde
Jag försökte i alla fall fånga den