Dimman kändes trygggt behaglig denna gång
Som ett mjukt dunbolster att luta sig mot
Ville att det skulle vara för en än längre stund denna gång
Ville slippa bli överöst av allt det där som alltid öser över mig
Men kände det bleka ljusets kraft alltför väl
Den gav ingen pardon
Visserligen kunde jag skapa skenmörker för en stund
Men jag hade inte den tiden nu
Stilla föstes dimman bort och jag blev fullständigt synlig och blottad
Men ännu inte för världen
Den hade ännu inte skapats
Jag hade några ögonblick på mig