För ögonblicket

Vet inte om de var ämnade åt mig
De trängde i alla fall in i kroppen från lagom avstånd
Flera gick rakt igenom, vilket vållade mindre skada
Värre var det med splittret
Granaterna hade sämre direktprecision men skärvorna, däremot, de ettrade sig flockvis in
Inte så bra

Jag befann mig likväl, och kvar
Inget undgick att existera, ändå, vilket jag ej längre undkom
Jag såg nu ibland, det mina ögon var riktade mot, inte bara allt annat
Betraktade för tillfället det som fanns
Även det icke uppenbara tog och fick sin plats
Det räckte för ögonblicket

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *