Snart inget kvar

Jag hade aldrig befunnit mig där ute
Jo, kanske en gång för ett tag sedan 
Men det var kanske aldrig meningen heller att jag skulle få återkomma
Förutsättningarna för det verkade vara desamma, men det tedde sig främmande ändå
Brutalt annorlunda

Kände mig på något sätt förvisad, deporterad
Kanske av mig själv
Hade varit lättare om det vart av någon annan
Visst ville jag, men kanske mer behövde
Det började ta slut här inne
Det fanns snart inget kvar

Snart inget kvar som kunde ta sig ut

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *