Tänkte aldrig på att jag hade en bra vy där upp på avsatsen.
Visserligen bara två, tre fot bred och snabbt avsmalnande på båda sidor, belägen strax ovanför mitten mellan klippans botten och topp.
Men där gick att stanna upp för samling och vila och framför allt orientering.
Bergen längre fram och på andra sidan dalen var betydligt lägre så blick fick jag över ett betydande område.
Och väntade man ut molnen så avslöjades allt under och nedanför, på ravinens botten.
Så den gången fick jag i relativ ro syn på och noterade flera hängbroar väster om min position och i höjd med molnens vilopunkt. Broar till andra sidan.
– Inte underligt att jag aldrig har fått syn på dem, tänkte jag.
Jag avbröt strax mitt uppehåll samtidigt som molnen tog upp sitt värv och dolde allt igen.
Men det gjorde ingenting.
Jag visste nu att de fanns och var de var.