På ett sätt var jag osårbar
Jag gick tillfälligt under radarn
Det var nödvändigt
Var tvungen att inte synas
Ej heller bli sedd
På det sättet
Mina sinnen var också bortkopplade
De gav mig inga ledtrådar
Men någon större skillnad var nu väl inte detta
För det aktuella var aldrig närvarande
Bara det förgångna
Tog mig fram försiktigt
En lång sträcka
Inget följde
Men marken verkade uppsliten
Allt uppfläkt
Rötterna blottade
Sårbart nakna
Nu var det bara mina kliv som kunde skada dem
Och mina händer som kunde lägga dem tillrätta
På nytt
Ja, på ett sätt var jag nog osårbar
Men, o så sårbar