Etikett: Bara Tankar I

Var tvungen att stanna upp och greppa tag
Hade visserligen klarat mig förbi första posten men syner från förr dröjde sig kvar lite för otvunget och branten var för stup för säker trask utan fokus
Giftets efterverkningar fräste till, klippan tycktes allt slipprigare
Fick ändå bra spjärn med fötterna också
Vilade sinnet stilla
Fortsatte tyst

Fri ville jag va som fånge
Fängslad ville jag va som fri
Buren var antingen för knapp eller ofantlig, i alla fall till omfånget
Allt skedde i mitt huvud
Ja, var annars?
Frihetens bur är komplicerad

Måste smyga stilla, tyst
Ingen får ana mig
Ana mitt
Min trädgård hade varit ovuxen ett tag
Alltsedan röjningen

Försökte emellanåt smita ut för koll och gödsling
Det var inte alltid så lätt då väktarnas nit tycktes skärpas och låsen byttes
Likväl vid tillfällen smet jag

Jorden var torr, inte snustorr, men torr
Väder var inget att göra åt
Det gällde bara att hantera det, sas det
Visste inte vad jag kunde göra, men det räckte tydligen att bara vara här just nu
Att stå här
Och
Ana mitt

Det var inte bara jag som rörde mig i det skumraska dunklet en del antingen kallade början på dagen, andra början på natten
Tiden då ljus ska fördriva mörker eller mörker ska maskera ljus
De hade börjat dyka upp först lite sporadiskt sällan men sedan allt mer ofta 
Det började bli trångt

Jag hade fört mig dit mest för att reda ut var skarven gick mellan mörkret och ljuset och ljuset och mörkret
Det var ju lönlöst
Men landet i väntan fängslade mig och jag kom inte loss
Till slut var jag ändå tvungen att ta mig bort ur ingemanslandet men visste inte om det var dag eller natt som följde
Risken var hälften att jag försvann ur tidens horisont för alltid om jag klev ut fel
Men jag kunde varken förställa mig eller gömma mig längre

Så jag tog ändå steget

Det osagda lyser alltid igenom
Klart det måste vara så
Vad skulle det sagda annars bilda relief mot
Det kanske inte uppfattas, märks eller bara tas förgivet
Men det är mot det som det sagda kan få något innehåll
Fritt svävande ord kan inte existera

Om det inte sägs någonting, eller sägs för mycket, lyser det osagda oändligt mycket respektive inget alls då? 
Eller hur funkar det?
Och om ingen lyssnar eller hör på, sägs det något alls?

Ja, sånt här sa jag tyst för mig själv medan det osagda lyste upp stigen framför mig ledandes uppför vulkanens sluttning

Jag fann inte någonstans att ta vägen
Men det var ok för jag existerade nästan ingenstans
Fanns bara en sak att göra och det var knappast något val eller var det
Kliven kändes bekanta, lite klumpiga men det var oväsentligt, riktningen annorlunda
Att det hållet ens fanns hade jag normalt aldrig kunnat föreställa mig
Men tillvaron var tydligen rymligare än vad jag anade
Jag tog vägen och fann någonstans

Trodde mig kunna förstå och avbilda världen korrekt och precist
Alla formuleringar och formler var väl bearbetade, penseldragen minutiöst bestrykta, kartorna perfekt skildrande

Hela min tillvaro var inriktad på detta och min tillit låg framför denna avbilds altare redo att krossas eller upphöjas

Jag vandrade in genom porten, redo att ögonblickligen förintas, om den inte stämde

Inget hände

Allt såg dock märkligt annorlunda ut
Men inget hände

Jag tog ett steg till och en lättnad for igenom kroppen
-Det var något mer med det hela, tänkte jag och tog ett steg till
-Detta får jag kolla upp