En bild på mitt skepp och jag för några år sedan
Med nyare musik av mig:
The Warship – ett Youtubeklipp
https://www.youtube.com/watch?v=OuizaxrgVpE
Ord
En bild på mitt skepp och jag för några år sedan
Med nyare musik av mig:
The Warship – ett Youtubeklipp
https://www.youtube.com/watch?v=OuizaxrgVpE
Här lite rep inför en förhoppningsvis kommande utgivning av akustisk gitarrmusik
Ett klipp på Youtube
https://www.youtube.com/watch?v=ZfyNu9simRE
Vill vi bo här upp i ”norr” eller åka söderut kanske inte var frågan som våra förfäder ställde sig när de efter istiden invandrade hit till norden. Men nu ställs den i våra inbonade och varma verklighetsflykter vi kallar hem.
Visst längtade jag till södrare breddgrader när jag skrev denna låt, South.
Youtube
https://www.youtube.com/watch?v=qg-HmTeNoSQ
Spotify
https://open.spotify.com/track/2iqOmG7xVLF6z0JRjL3hYK?si=WOVT59s5SViepKEJ8YARjg
Det var inte bara jag som rörde mig i det skumraska dunklet en del antingen kallade början på dagen, andra början på natten
Tiden då ljus ska fördriva mörker eller mörker ska maskera ljus
De hade börjat dyka upp först lite sporadiskt sällan men sedan allt mer ofta
Det började bli trångt
Jag hade fört mig dit mest för att reda ut var skarven gick mellan mörkret och ljuset och ljuset och mörkret
Det var ju lönlöst
Men landet i väntan fängslade mig och jag kom inte loss
Till slut var jag ändå tvungen att ta mig bort ur ingemanslandet men visste inte om det var dag eller natt som följde
Risken var hälften att jag försvann ur tidens horisont för alltid om jag klev ut fel
Men jag kunde varken förställa mig eller gömma mig längre
Så jag tog ändå steget
Verklighet eller sanning
Blandade alltid ihop dessa
Den ena otvetydig
Den andra övertygande
Alltför
Sanningen dök upp lite tidigare
Den var riktigt sann
Det fanns ju försvar för det också
Väl försvarbara försvar
Alltför
Verkligheten strålade glatt in
Då och då, då
Knappt förståelig
Eller för realistisk
Alltför
Ja
Så klart jag gjorde allt
För att förstå skillnaden
Allt för att inget skulle bli
Alltför
Allt för
Det osagda lyser alltid igenom
Klart det måste vara så
Vad skulle det sagda annars bilda relief mot
Det kanske inte uppfattas, märks eller bara tas förgivet
Men det är mot det som det sagda kan få något innehåll
Fritt svävande ord kan inte existera
Om det inte sägs någonting, eller sägs för mycket, lyser det osagda oändligt mycket respektive inget alls då?
Eller hur funkar det?
Och om ingen lyssnar eller hör på, sägs det något alls?
Ja, sånt här sa jag tyst för mig själv medan det osagda lyste upp stigen framför mig ledandes uppför vulkanens sluttning
Jag fann inte någonstans att ta vägen
Men det var ok för jag existerade nästan ingenstans
Fanns bara en sak att göra och det var knappast något val eller var det
Kliven kändes bekanta, lite klumpiga men det var oväsentligt, riktningen annorlunda
Att det hållet ens fanns hade jag normalt aldrig kunnat föreställa mig
Men tillvaron var tydligen rymligare än vad jag anade
Jag tog vägen och fann någonstans