En framtid

Som om jag hade en framtid
På riktigt

Men det jag såg
Var inte verkligt
Så pass var klart

Jag såg heller inte åt annat håll
Väven hade eget syfte
Att vända bort
Min blick
Från

Jo
Realiteten var
Om jag min framtid strävade

Och det var insett
Vore det verkliga
Allt det jag såg

Till
Mitt seende
Och närmande
Mina vägars riktning
Mot platsen med utblick åt alla håll

Bestämt mig

Visste inte om jag kunde bestämma mig eller inte 
Hade inga begrepp om vad det var egentligen
Jag hade visserligen utfört och gjort en hel del 
Både det ena och det andra 
Och i hemlighet annat också 
Men bestämma mig 
Hade jag gjort det egentligen? 
Semantik för någon kanske 
Men en hel värld av en slags förtryck för en annan

-Bestäm dig, ekade det i huvet 
-Jag tar väl chokladglass då 
Kunde det låta 
Så visst hade jag fattat beslut 
Eller valt mellan de närvarande alternativen
Men egentligen inte beslutat mig

Jag funderade på det medan jag gick ner till valven under 
Kollade så att den senaste reparationen var ok 
Allt verkade hålla denna gång 
Allt annat var också bra undanstoffat och på plats denna gång

Väl uppe såg jag ut över dalen 
Såg flodens meandrande genom de nysådda fälten 
Ända bort till havet 
Horisonten tydligt avgränsande
Bergen 
Bredvid och bakom 
Stilla
Vakandes

Drömmarna steg upp
Längtan porlade vilt
Men denna gång lät jag mig inte alltför mycket överrumplas
Jag höll dem kvar
Stilla
Tog mitt nypackade bagage
Min vandringskäpp
Och begav mig av

Jag hade bestämt mig

På väg

Linan var precis lagom spänd
Hade till slut lyckats hitta denna passage över
Igen
Visste denna gång precis vad jag inte skulle göra
Men försökte glömma det och riktade sinnena framåt 
Mot en punkt jag inte uppfattade
Och mitt hela fokus inåt
Denna gång skulle inte något yttre få påverka

De gjorde sina försök 
Men strax var jag en väl längd ute 
Hela jag riktad framåt
Och
På väg

Alla andra

Plötsligt försvann allt 
Eller gradvis kanske 
Jag märkte ju inget i alla fall

Försvann och försvann 
Eller allt förresten
Inte var det så 
Det var jag som försvann 
Inte mitt uppfattande 
För jag registrerade

Kanske det var kontakten som försvann 
Eller nått sånt
Märkte bara alla andra och andras 
Inte mitt

Riktningarna upphörde 
Murarna restes 
Men det var jag van vid 
Så jag tog mig ut via lönngången
Som bara jag visste om 
Inte alla andra

En annan historia

Världen var som den allltid hade varit och som den alltid skulle vara
Alla hypoteser var bekräftade sedan länge och teorierna låg där glasklara
Paradigmet, fulländat och sedan länge oemotsagt
Livet förflöt och inget oförutseende hände
Precis som det förutsade
Kontrollen var total

Blev mäkta förvånad då meddelanden kom att missnöje började sprida sig och att det upptäckts att en del bottenpelare hade börjat att spricka, till och med rasera
– Så kunde ju inte ske, det fanns ju inte med i planerna, tänkte jag
Det fanns heller inget tänkt kring hur sådant här skulle bemötas eller hanteras för det kunde ju inte ske
Alla ritualer skötte ju tidens små skavanker och yttringar och det hade alltid fungerat
Men detta var något annat, helt oväntat annat

Jag klev runt ett tag i det jag visste – i världen
Den verkade visserligen vara lite mindre än vad som var beräknat
Gränserna såg förskjutna ut
Men de höll i alla fall
Såg inget annat som på något sätt var utanför så som det skulle vara och kunde förklara missnöjet och pelarnas sprickor

Det slog mig då att jag skulle ta mig en titt bortanför det som kallades gränsen, om där nu någonting fanns kvar
Ta mig en titt på det jag fick se för ett tag för länge sedan då allt upprättades
Hade aldrig tidigare fått den tanken för den ingick inte i rutinerna och ritualerna
Och allt utanför det planlagda var ju inte tänkbart och fanns inte för här var ju allt och
Hela världen
Men ändå fanns tanken där

Så enkelt var det dock inte men det var en annan historia