Författare: Peter

Motdrag

Var tvungen att blint fly fram hela vägen
Visste att den varelsen på dagen såg precis det jag såg och kunde spåra mig utan vidare om jag inte täckte för mina ögon
Med sönderriven kropp och stukad vrist föll jag till slut trött ner i min asyl
Tillfälliga
Det mörknade och strax vågade jag ta av ögonbindeln
Nattetid såg jag precis det varelsen såg med sitt mörkerseende
Så jag började snabbt planera mina motdrag

Ett evigt skådespel

Fick intrycket att de inte riktigt gillade vad de höll på
med, längre 
I alla fall inte denna uppsättning, vilken hade pågått ett
tag
De började allt oftare glömma repliker och steg
Själv var jag egentligen otroligt less
Och till slut gav dom sig iväg, en efter en efter en Fortsätt läsa ”Ett evigt skådespel”

6 fot

Hade farit havet fram och åter
Ett bra tag
Fartyget var illa åtgånget efter att ha kastats genom stormar och bärgats från bottnar och rev
Den låg nu uppsläpad på land för reparation
De allvarligaste skadorna hade skett när jag hade lagt till eller försökt lägga till för hamn
Någon var alltför grund vid kaj, någon alltför djup
Alltifrån två till hundra fot stötte jag på
Antingen alltför grund med risk för uppslitet skrov eller för djup med risk för djupa malströmmar som drar ner
Allt jag behövde var 6 fot
En famn

Feljusterad

Öppnade den rangliga garderobsdörren
Där hängde alla förklädnader jag använt i prydlig och ceremoniel sekvens 
Och där var alla anteckningar och protokoll jag fört sorterade i fasansfull perfektionism
 
Förklädd hade jag vandrat omkring och ständigt iakttagit, noterat och protokollfört
Inte bara i falskt och fegt hölje utan i en ständig jävssituation

Det var inte bara garderobsdörren som var feljusterad

Skuggan

Världen låg i skugga
Beskenad endast av en forn nyans
Jag marscherade taktfast längs de upptrampade stråten
Grå och reflexlös

Nådde aldrig dit bort, där det sades glimra
Bortanför skuggans kant
Där andra stigar kanske fanns, där jag kunde bli upplyst
Eller till och med få lysa upp själv en stund

Såg inte att skuggan var min
Skuggan var jag
Det var jag som dolde världen
Dolde världen för mig

Jag stod ju med ryggen mot

Ett annat efter

Har befunnit mig på många platser, men sällan här och nu
Haft en slags oändlig frihet men ändock fängslad
Jag har korsat land, farit skog, forsat älv
Seglat hav och dykt djup har jag också gjort
Även stigit berg och sökt under jord
Men vart jag än var så var det inte här och nu
Mest då och ett fingerat sedan
Men jag längtar hit och nu
För ett annat efter

Mycket lång

Visste inte om kriget ännu pågick eller inte
Striderna var i alla fall inte över
Kände ett och annat granatsplitter och kula tränga in i kroppen då och då, men det gjorde mig inget
Min kropp var redan duperad och sinnet näst intill sedimenterat
Ur ett perspektiv var ju kriget definitivt redan vunnet i alla fall
Ur ett annat naturligtvis förlorat
Hur det nu gick till?
Men så verkade det vara
Försökte famla mig i rätt riktning bland ruinerna och liken
Vägen låg lång framför mig
Mycket, mycket lång