Rätt box

Utanför boxen
Det var rekommenderat tänkande, hade jag hört
Visste allt om det och tänkte att det dessutom var det enda jag höll på med, på ett sätt
För det var där jag var placerad, ju
Utanför boxen

Men om man riktigt betraktade mig så var jag förlagd i en box innanför boxen
Rejält omsluten av själva boxen
Inte bara i, utan ännu mer i och totalt innanför
Innanför boxen

Satt där och insåg detta ur bara min vinkel
Och den var ändå så fel, men den enda ledtråden
Förlitade ju mig bara på det jag visste eller hade erfarenhet av
Vad annars?

Men visst tänkte jag utanför alla boxar på ett sätt
Alla möjliga boxar
Det gällda bara att finna, just det 
Rätt box

Lite längre bort

Kraften som tryckte mig tillbaka verkade öka ju högre upp jag befann mig. 
Varje steg upp drog mig mer ner
Det var som om ett gigantiskt gummiband testade sin kapacitet på mig, vars nedre ända var ringlad runt tornets fäste och övre ända virad i knut runt min midja
Trodde att det skulle vara tvärtom med detta, fast svårare med andningen förstås

Det tog mig åtskilliga försök att komma upp på första plan, på marknivå, men sikten där var ju inget speciellt och begränsad
Min styrka växte dock för varje steg upp jag kom men det gjorde motståndets också

Jag begav mig ner till grottorna för behövlig vila
Tänkte i morgon försöka ta mig upp ytterligare ett plan och kanske få en utblick över vad som egentligen fanns lite längre bort

Små steg

Det gick ju naturligtvis inte att märka
Men steg för steg så förminskades världen
Tänkte själv att det var fokuset som ökade
Men nä, eller jo, på ett fatalt sätt i så fall

Allt det andra försvann 
Tillfälligt
Tänkte jag
Men steg för steg 
Försvann allt annat

Öppnade ögonen försiktigt
Ville inte se alla steg, eller felsteg
Men såg inga
Bara att jag stått stilla
I världen

Började förflytta mina fötter långsamt
Åt ena hållet och det andra
Det gick ju
Forsatte så
Med små steg

Tur det

Det var inte ordens plats
Tur det, så mycket förstörelse de hade skapat
De anades ändå därborta, bortanför
Kanske tur det

Det var inte minnenas plats
Tur det, så översköljd jag hade blivit
De fanns dock väl dolda
Kanske tur det

Det var absolut inte tänkandets plats
Tur det, så snärjd jag hade blivit
Visste att det fanns i alla fall
Kanske tur det

Det var heller inte ett slags mitt emellan 
Men något helt för sig själv
Något annat

Det var mycket det inte var
Kanske tur det

Allt för

Verklighet eller sanning
Blandade alltid ihop dessa
Den ena otvetydig
Den andra övertygande 
Alltför

Sanningen dök upp lite tidigare
Den var riktigt sann
Det fanns ju försvar för det också
Väl försvarbara försvar 
Alltför

Verkligheten strålade glatt in
Då och då, då
Knappt förståelig
Eller för realistisk
Alltför

Ja 
Så klart jag gjorde allt
För att förstå skillnaden
Allt för att inget skulle bli
Alltför

Allt för