Morgonfundering

Frihet visste jag inte så mycket om. 
Trodde att det bara var att göra sig av med det besvärande så skulle livet kunna levas ledigt. 
Men minus minus blir inte automatiskt plus i människans värld, bara i realiteten. 
Det lärde jag mig efter ett tag.

Om det ”bara” handlade om att känna sig fri så kunde säkert någon ny app kunna lösa det, i alla fall tillfälligt. 
Men jag ville inte bara känna mig fri utan vara fri också. 
Kanske det inte var någon skillnad, men visst kunde jag föreställa mig att jag kunde vara fri men känna mig ofri.

Fysisk frihet var något lättare att förstå. 
Om utgången är låst så är man ju i alla fall inte kroppsligen fri att kunna gå ut.
Men om nu dörren ändå står öppen för passage, fritt, så fixar vi säkert till egna små hinder och krummelurer både här och där som begränsar såväl in- som utrymmet.
Frihet var ju då inte nödvändigtvis detsamma som icke närvaro av ofrihet i den köttsliga bemärkelsen.

Om nu frånvaro av det negativa inte automatiskt innebär närvaro av det positiva, 
hur skulle jag då kunna räkna ut nästa steg, mumlade jag irriterat för mig själv medan jag skrev klart de sista meningarna, kollade mail och annan status, släckte ner datorn, packade min ryggsäck med kaffe och mackor, kopplade på min 21-växlade mountainbike på bilens dragkrok och körde ut till skogstjärnen för att där cykla vidare längs med skogsvägarna.

Väl härute hade jag glömt frågan.
Här var vackert!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *