De stora fartygens tid verkade det vara
De stora nästan självstyrande kolosserna farandes de breda lederna
Med redan bestämda och oföränderliga rutter sköljandes smått tsunamidjupa massor av vatten över allt lågt land och öarna
Och där befann jag mig omgiven av rutter
Mitt skepp låg sedan länge uppsvept på klipporna, visserligen oskadd men på sned
Fyren på kobben gav mig skydd för väder men tjockans tilltagande närvaro väckte liv i mistsignalen alltför frekvent
Jag började sova när jag var vaken och vara vaken när jag sov
Jag tänkte kanske på detta medan vågorna sköljde över mina fötter betraktandes några nytända kasar inåt land
Och drömde