Hade bara en dimmig och oklar bild av vad eller vem det var som hade avgörandet i sin myndighet eller tog sig makt att ha det
Jag anade en del av de intrikata mönster och linjer som inte syntes men märktes, likt rummets gravitationsfält, och som verkade följa något slag av princip, ofta inte ledandes någon vart utan skapandes ett slags konstlat stiltje som i ett försök att underhålla en fiktiv balans, oroväckande synkroniserad med det runt om – och vanan
Vad det var för rörelser och krafter bakom alla dessa till synes komplicerade konstellationer verkade svårupptäckbara – men egentligen självklara
Så lätt var det dock inte
Den kunskapen var hyfsat lättåtkomlig medan insikten svårsedd
Men jag anade till slut, i alla fall, vem som kunde ha makten över avgörandet