Det var inte bara jag som rörde mig i det skumraska dunklet en del antingen kallade början på dagen, andra början på natten
Tiden då ljus ska fördriva mörker eller mörker ska maskera ljus
De hade börjat dyka upp först lite sporadiskt sällan men sedan allt mer ofta
Det började bli trångt
Jag hade fört mig dit mest för att reda ut var skarven gick mellan mörkret och ljuset och ljuset och mörkret
Det var ju lönlöst
Men landet i väntan fängslade mig och jag kom inte loss
Till slut var jag ändå tvungen att ta mig bort ur ingemanslandet men visste inte om det var dag eller natt som följde
Risken var hälften att jag försvann ur tidens horisont för alltid om jag klev ut fel
Men jag kunde varken förställa mig eller gömma mig längre
Så jag tog ändå steget