Mina drömmar var som heliumballonger utan snöre
Visserligen gick de att hålla med en hand, en i taget, men gick aldrig att knyta an och förankra på samma sätt som kunde göras med ballonger med snöre
Dessa kunde man snöra på sig och samtidigt ha båda händer fria för andra göromål
Ofta gick jag omkring med båda händerna försiktigt runt om min heliumballong
Försiktigt, jävligt försiktigt
Rädd för att den skulle fly iväg men samtidigt lika rädd för att klämma sönder den
Men lika ofta och allt oftare tillbringade jag tiden helt utan ballonger
Och fullständigt drömlös
Det nödvändiga fanns inte, det viktiga upphörde helt
Det jag beövde var
En ballong med snöre