Jag visste en hel del men behärskade knappt någonting
Kunde också väldigt mycket men förstod för lite
Världen var därför för stor men också för liten
Det lilla hade blivit för stort och det stora för litet
Allt hade blivit till ingenting och ingenting hade blivit till det mesta
Ja, och det var inte lätt att manövrera sig i detta
Jag stannade oftare i steget
För världen var aldrig så beskaffad som föreställningen kopplad till impulsen att förflytta mig gjorde gällande
Den var alltid helt annorlunda
Först strax efter högsta punkten för min lyftade fot visade sig oftast detta annorlunda i bästa fall
Men då var det försent
Kroppens tyngdpunkt var då sådan att inget återvändo fanns
Fann det då bättre att börja stanna i steget vid fotens högsta punkt, än att trampa på
Och försöka få syn på det där annorlunda i tid för att kanske något kunna styra om fotnedsättningen om det behövdes
Jag kom naturligtvis inte så långt med denna taktik