Jag kunde naturligtvis inte skaffa mig något jag behövde, önskade eller kände lust till.
Tillvaron var redan tillrättalagd och inskränkt infållad.
Nödtorftet i form av proviant och logi var det ingen brist på, snarare alltför flödig och dådig och avtrubbande.
Uppgifterna var också så bedövande att det inte gick annat än att marchera med.
Fjärran var jag från det som var något eller kunde bli något.
Natt och dag.
Dag och natt.
Vem visste om dessa fenomen existerade annat än som fantasiord och ett sätt att strukturera verksamheten i lägret.
Inte jag.
Så pågick det ett bra tag medan drömmen om det jag behövde, önskade eller kände lust till sakta började upplösas i töcknet som omgärdade mig.
Väldigt fjärran var jag från det som var något eller kunde bli något.