Etikett: Bara Tankar I

Inte bara

Vet inte hur länge jag hade varit på väg
Inga minnen av när det hela fick sin start
Kursen verkade uppgjord
Vet inte hur det var planerat
Terrängen var sällan krånglig eller tuff
Viloplatserna sparsamt lokaliserade och jag låg allt oftare för bar himmel
Åsynen gav mig frid från dagarnas inte så tunga men något monotona ansträngning
Vart det bar hän var dunkelt
Förhållningarna avslöjade inget, bara vad jag skulle följa
Nattens frid övergick sakteliga i dagligt tvivel
Naturligtvis
Tvivel inte bara om okunskapen och dunklet

Något annorlunda

Jag hade begett mig ganska djupt in
Upplevde det inte mer annorlunda än så jag hade föreställt mig, utan fullständigt annorlunda
Det var inte kroppens avläsning av omgivningen, inte heller dess primära eller sekundära respons som gjorde det annorlunda, eller det andra vanliga
Det var som att allt verkade totalt på något sätt, allt sågs i ett och ett sågs i allt
Själva existensen blev som ett varande och insedd fast mycket på ett skört vis
Jag begav mig åter
Fast något annorlunda

Här eller där

Jag ville inte vara här för jag ville inte ditåt
Jag ville inte vara där för jag ville inte hitåt
Ditåt och hitåt och sen hitåt och ditåt
Fram och tillbaka, runt och runt
I ett illbådande kretslopp
Var jag egentligen ville vara, hade jag ingen aning om
Visste ju knappt vad jag behövde eller längtade efter
Jag drömde om något annat och det var varken här eller där
Då

Mig själv

Jag gillade inte att stå där på scenen, själv, inför det fullsatta auditoriet
Men jag älskade det på ett förödande sätt
Min kropp och min hjärna var definitivt inte överens men övertygade
Om eller över vad visste jag inte

Det började dock bli trist att ständigt åskådliggöra dessa spektakel
Att slentrianmässigt upprepa de avkunnade replikerna, att vandra fram och åter i strikt och färdig koreografi, att vackert fjäska för applåderna
Detta blev mer och mer ett gissel
Hade gärna gjort några uruppföranden, kanske skrivit något själv och då inte bara monologer
Men mitt kontrakt sa annat
Sa dom i alla fall
Hade inte fått se det nedskrivet

Jag återvände till min loge
Sjönk trött ner i soffan och smuttade på den redan öppnade champagnen
Somnade strax och dialogen började ta form
En dröm om en konversation -vilken jag bävade inför
Ett samtal -med mig själv

Tvärtom då

Hade egentligen inte börjat leva på riktigt än
Det var inte lätt att se eftersom jag knappt existerade någonstans och ingenstans var
Besöket var därför förvånande

– Det var ett tag sen, klang rösten
– Jaha, nähe, nu har du kommit fel igen, lät min mun
– Det verkar ju inte så när jag ser närmare på dig, hörde jag lite lydigt. Men det är du som har kommit till mig denna gång. Rakt på.  Har nästan försökt att undvika dig. Men nu när du ändå är här måste jag fråga dig …

Jag uppfattade ju naturligtvis inte fortsättningen och frågorna både för att jag fortfarande var förvånad över det plötsliga mötet och för att de var mer ämnade åt en belägenhet som jag inte så mycket rådde över, visserligen kunde påverka men knappt uppfattade
Mina tankar förblev vid det första

– Hade jag vandrat så fel, tänkte jag. Men nu fanns i alla fall en slags punkt att förhålla mig till så …

– Jag är på väg dit du inte kan gå, sa jag bestämt och beredde mig för avfärd
– Ok, vill du inte svara nu så, men vi ses och du har fel. Min passersedel tar mig överallt, precis överallt, svarade rösten med en aning för road stämma

Jag begav mig av och nya tankar sipprade upp
-Kunde man verkligen dö om man inte levde
Tydligen
Jag trodde inte att den logiken var sådan
Jag kunde alltså inte undgå döden genom att inte leva
Ok, då gör jag väl tvärtom då

Men hur?

Mitt emellan

Någon ogillar dagen
För att den väcker och blottar
Eller för att den förblindar och förleder

En annan ogillar natten
För att den förleder och förblindar
Eller för att den blottar och väcker

Jag ville vara mitt emellan

Jag visste inte precis var jag befann mig
Trodde jag bara var där, mitt emellan för en stund
Men något var mig fortfarande i hasorna
Förföljandet hade bara bytt skepnad

Det tedde sig naturligtvis omöjligt och till och med otänkbart men egentligen inte ogenomförbart 
Men jag vågade inte 
Jag hade gett upp att försöka förstå det som skedde

Kontrollen var förlorad sedan länge 
Kände mig totallurad och förd bakom ljuset 
Men de hade trots allt gett mig ett kungadöme att förvalta

Drömmarna hade börjat återvända 
Vissa kände jag igen 
Andra verkade helt nya

Allt eller inget

På gränsen till allt
På gränsen till inget
Visste inte om jag hade med mig allt, men det fanns en vits med det
Inget kan ju korsas i full visshet och vetskap
I så fall befinner man sig i gränslöst förfall
Rädd för det ena och livrädd för det andra, eller var det tvärtom
Jag kanske borde varit helt säker
Men där var jag
Och tog mitt kliv
På gränsen till allt eller inget