Jag stod där och såg ut över landet medan allt denna gång fick hända och ske på sitt sätt
Ganska mycket bekymrad var jag fast mer på grund av ovana
Tidigare hade jag ofta vid minsta antydan eller tecken skickat ut trupper inte bara till försvar utan till anfall också, och barrikaderat mig ytterligare Men ibland bara begett mig därifrån eller maskerat mig till oigenkännlighet, och inte bara för andra
De dök naturligtvis upp först på de förväntade ställena och på liknande sätt som tidigare
Sedan på helt andra
Nya former och skepnader uppenbarade sig och tog plats
Inte bara skuggor och gestalter
En del ur andra, andra bara så där
De fick böka och gruffas sins emellan för en gång skull
Märkte att rädslan fått vara en stund och var lite förvirrad men fascinerad över det jag såg och lockad att bege mig dit
Men inte idag
Idag var jag ledig
Ledig från mig själv
Oförklätt klev jag nedför trappan, ut genom sidoporten och gjorde annat