Någon tvekan egentligen var det ju aldrig
Visste att jag hade en bild av hur det skulle se ut
Men allt låg dolt i skuggan av hur världen betedde sig
Och det som skulle bestämma vägen var också outrett
Likaså arrangemangets drivande
Verkligheten i det jag såg var ju då naturligtvis inte det som styrde min uppmärksamhet
Trots att jag bara hade begett mig för att titta
För orienteringens skull
Men bländad återkom jag
Och ännu utan riktning
Behöll mig istället kvar i dimman
Ville inte bli inträngd eller avvisad igen
Förflyttade mig långsamt med
Tills den tvingades att skingras av det annalkande
Medan jag förberedde mig för det som skulle hända idag