En efter en

Hade behövt något beständigt att hålla i eller i alla fall för att försöka kunna förhålla mig till
Visste att jag inte kunde skaffa mig det där inne
Men det fanns ingen annan plats än där inne
Där ute var inte ens inritad på kartan

Jag skapade dock en massa fantasiute för de borde ju finnas, måste ju finnas, tänkte jag eller önskade
Men de existerade bara för mig
Om de ens kunde sägas existera
Delade dem ju aldrig med någon
De förblev sköra chimärer

Dörrarna var förvirrande lika
Inte riktigt som jag fantiserat om
Men jag öppnade dem en efter en efter en tills …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *