– Nu är det din tur!
Nyvaken och rädd fann jag mig, och på obeträtt territorium utslängd
Jag rörde inte en min men avslöjade ändå allt som vanligt
Kroppen lika tafatt och tanken, ja tanken var naturligtvis översvämmad från alla håll
Och min enda boj hade snart spelat ut sin roll
Jag ville ju bara ut och göra ingenting
Se mig omkring, flanera runt och så
Inte ha något uppdrag eller en mission att utföra
Slippa allt sånt för ett tag
Skulle det behöva bli så förbannat märkligt
Tydligen!
Utställd som inför försäljning paraderade jag fram till scenkanten
De noterade i sina block varje rörelse eller snarare varje frånvaro av rätta knyckningar i mina leder
Jag hann stå där en stund och se mina dömare innan jag blev bortvisad från scenen
Kände inte igen någon av dem
Ja, kanske det var min tur