Kategori: Publicerade texter

Har befunnit mig på många platser, men sällan här och nu
Haft en slags oändlig frihet men ändock fängslad
Jag har korsat land, farit skog, forsat älv
Seglat hav och dykt djup har jag också gjort
Även stigit berg och sökt under jord
Men vart jag än var så var det inte här och nu
Mest då och ett fingerat sedan
Men jag längtar hit och nu
För ett annat efter

Visste inte om kriget ännu pågick eller inte
Striderna var i alla fall inte över
Kände ett och annat granatsplitter och kula tränga in i kroppen då och då, men det gjorde mig inget
Min kropp var redan duperad och sinnet näst intill sedimenterat
Ur ett perspektiv var ju kriget definitivt redan vunnet i alla fall
Ur ett annat naturligtvis förlorat
Hur det nu gick till?
Men så verkade det vara
Försökte famla mig i rätt riktning bland ruinerna och liken
Vägen låg lång framför mig
Mycket, mycket lång

Giftet hade antagligen börjat verka.
Hur det skulle manipulera mig var jag inte klar över. Hade bara en känsla av konstant ökad yrsel och vilsenhet och sedan inget alls.

Medan jag marscherade och fogade mig med de övriga funkade det ok. Men jag visste aldrig var vi befann oss eller vad vi gjorde eller vitsen med situationen.
Det var inte nog, fann jag mig själv yra så jag stack. Var ju tillräckligt omtöcknad för att våga det.

Efter att jag deserterat var jag tvungen att hålla mig i ständig rörelse för att hålla ett slags status quo i den tillfälliga tillvaron och lura kroppen att jag fortfarande marscherade med, att jag fortfarande var en foglig.

För ett tag funkade det.

Där var jag med giftet spridd i min kropp och själ. Oförmögen att värja den antagligen annalkande förintelsen, som jag trodde kom, och faktiskt nästan längtade efter.

Men den kom aldrig lyckades jag notera innan jag till slut sjönk ihop av utmattning.

Ibland var det som att jag försökte observera för mycket på en gång
Det blev som om världen inte var med på det
Kraftiga kaskader från vulkanen varvades med djupt rummel från underjorden eller skyfall
Men jag fortsatte trots detta och att jag sällan fick syn på någonting
Förseningen berodde mest på alla hägringar och varsel som lurade på

Var en av dom som träffades men aldrig kunde mötas
Vågade aldrig stå kvar och se, vände mig alltid om
Såg alla passera förbi
Såg dig passera förbi
Det var ingen idé
Vi hade kunnat träffas men aldrig mötas
Nu
Är det bara jag som passerar förbi
Men har ingen att möta

Jag behöver vara nära
Mycket nära
Fast med avstånd
Rätt avstånd

Rätt nära avstånd